Skräp

Jag vill få ut så mycket, men får inte ut nåt. Det är fullt, men samtidigt tomt. Jag vill så mycket, men vet inte vad. Det finns ingen riktig logik i det jag skriver. Men det är jag, vilsen i mig, i livet, i allt. Jag är trasig. Jag vet inte vart jag är, vad jag vill, vart jag vill. Vad är meningen med något? Det finns inget hopp, ingen framtid. 

”-Men sök hjälp för fan”. Jag sökte hjälp, jag gick till kurator några få gånger. Jag har tidigare gått till psykolog och tyckte att han varit sämst, men det var innan jag träffat kuratorn. Eller kanske bara är hon och jag som inte funkar. Det enda mina besök hos henne gav mig var bitterhet. Jag blev mer bitter, mer sur, förbannad, less och låg. 

Jag har aldrig önskat att tiden kunde backa tillbaka, men nu, nu händer det. Jag saknar förut. Sommar, lycka, hopp och glädje. Allt var perfekt. Jag kanske inte hade någon riktig lön eller jobb. Men jag mådde bra. Jag har aldrig gillat pengar och jag har inte börjat heller. Jag har ett jobb nu, en lön. Men vad ska jag göra med pengarna. Eller jo jag vet vad jag ska göra. Jag ska skaffa körkort och se till att mina barn får en bra uppväxt. Vilket dom har haft innan med. Dom har inte kunna få allt dom pekat på men jag tror fan att det var bättre förr. Vad ska dom ha massa skit för. Samma gäller mig. Alla jävla prylar som finns att köpa, onödigt jävla skit. Inget att ha i längden. Varför har man så mycket skit? Jag har köpt hem sopsäckar och börjat slänga en jävla massa skit som bara ligger, inget som används.. bara tar plats, tar energi. Skräp!