Jag vill få ut så mycket, men får inte ut nåt. Det är fullt, men samtidigt tomt. Jag vill så mycket, men vet inte vad. Det finns ingen riktig logik i det jag skriver. Men det är jag, vilsen i mig, i livet, i allt. Jag är trasig. Jag vet inte vart jag är, vad jag vill, vart jag vill. Vad är meningen med något? Det finns inget hopp, ingen framtid. 

”-Men sök hjälp för fan”. Jag sökte hjälp, jag gick till kurator några få gånger. Jag har tidigare gått till psykolog och tyckte att han varit sämst, men det var innan jag träffat kuratorn. Eller kanske bara är hon och jag som inte funkar. Det enda mina besök hos henne gav mig var bitterhet. Jag blev mer bitter, mer sur, förbannad, less och låg. 

Jag har aldrig önskat att tiden kunde backa tillbaka, men nu, nu händer det. Jag saknar förut. Sommar, lycka, hopp och glädje. Allt var perfekt. Jag kanske inte hade någon riktig lön eller jobb. Men jag mådde bra. Jag har aldrig gillat pengar och jag har inte börjat heller. Jag har ett jobb nu, en lön. Men vad ska jag göra med pengarna. Eller jo jag vet vad jag ska göra. Jag ska skaffa körkort och se till att mina barn får en bra uppväxt. Vilket dom har haft innan med. Dom har inte kunna få allt dom pekat på men jag tror fan att det var bättre förr. Vad ska dom ha massa skit för. Samma gäller mig. Alla jävla prylar som finns att köpa, onödigt jävla skit. Inget att ha i längden. Varför har man så mycket skit? Jag har köpt hem sopsäckar och börjat slänga en jävla massa skit som bara ligger, inget som används.. bara tar plats, tar energi. Skräp!

En vilsen ålänning i lilla hålan Ljungaverk, ”Hej! Det är jag”. Så hur har jag kunna bli kvar här när jag ogillar denna lilla by så mycket. För det första är jag inte ensam, jag har tre barn att ta hänsyn till också. Dom har skolor och sina vänner. För det andra jag har min bästa vän här. Och för det tredje, jag blev med jobb. Jag verkligen älskade mitt jobb! Fast det var då. Mycket har hänt sen dess. Jobbet har skapat en bitterfitta.. eller kan man ens skylla på jobbet? Eller har jag inte bara mig själv att skylla? Är det inte så att man själv skapar sig själv till den man är. Av egna val här i livet. 

Mitt största mål just nu är att fixa körkortet. Jag har skapat en bild av att allt kommer bli så mycket enklare och lättare med körkort. Om jag inte fixar kortet bör jag och mina barn flytta närmare än stad eller in i en by. Mig kvittar det. jag trivs ju ändå inte här. Fast å andra sidan gör barnen det. Så körkort är nog största prion. Ni som inte vet vart eller vad Ljungaverk är. Det är en liten utdöd by i västernorrlands län. Här finns inte mycket. Närmsta matbutik ligger ca 8 km bort i närmsta grannby. Vi ha haft en kiosk som återkommer, men som bara dör ut. Två pizzerior finns. En grundskola. Och det bästa som finns här är en tågstation som kan ta mig långt långt bort härifrån.